Tidslinje: 1915
1 januari Vans viceguvenör får order om att döda alla armeniska soldater i den osmanska armén som är stationerade i hans distrikt.
8 januari Turkiska och kurdiska chetestyrkor anfaller armeniska och assyriska byar i norra Persien. Endast i staden Urumia tvingas mer än 18 000 armenier tillsammans med flertal assyrier fly undan döden till Kaukasus.
19 januari Nu inkallas även män mellan åldrarna 18-20 och 45-52 till militärtjänstgöring.
2 februari Inrikesminister Talaat meddelar tyske ambassadören, Greve Hans von Wangenheim, att kriget är det enda tillfället för att lösa den Armeniska frågan.
21 februari Chetestyrkor anfaller en by nära Shabin-Karahisar, vilket resulterar i plundring, mord och våldtäkter.
1 mars Alla armeniska soldater i provinsen Marash blir av med sina vapen och uniformer.
13 mars Armeniska befolkningen i provinsen Sivas avväpnas helt.
18 mars Turkiska styrkor i Zeytoun arresterar stadens armeniska ledare och intellektuella som torteras och mördas.
19 mars Grekiska rekryter massakreras nära staden Smyrna.
26 mars Armeniske katolokosen i Kilikien, Sahag, förnyar sitt påbud till armenierna i Zeytoun att inte ta till kamp.
28 mars Generalguvernören i Diyarbekri, Hamid, som vägrat att utföra ordern om massakrering av armenierna avlägsnas från sin post och ersätts med Dr. Reshid.
31 mars Deporteringen av armenierna i Zeytoun börjar och dessa skickas till Der Zor i den syriska öknen.
2 april Rån och arresteringar av armenier börjar rapporteras från hela Bitlis och Erzurum.
8 april Det berömda armeniska klostret i Zeytoun bränns ner av turkar.
15 april Armeniska flyktingar från byar runt om staden Van börjar anlända och berättar att befolkningarna i 80 byar runt om provinsen van har redan blivit bortkörda och över 24 000 armenier har dödats under loppet av tre dagar.
20 april Deporteringen av 25 000 armenier i Zeytoun fullbordas.
24 april Över 250 armeniska intellektuella och ledare i Konstantinopel arresteras och avrättas inom 72 timmar.
30 april Armeniska intellektuella i Erzinjan massarresteras.
1 maj Armeniska professorer och lärare vid Kharpouts universitet arresteras.
3 maj Deportering av armenierna i provinsen Erzurum startas.
4 maj 200 armeniska ledare i Erzurum arresteras.
14 maj 38 armeniska ledare arresteras i provinsen Kayseri och avrättas kort därefter.
19 maj Masskrering av armenier i provinsen Erzurum rapporteras.
13 juni 25 000 armenier mördas inom loppet av fyra dagar i Kemakh där turkiska kavallerit och armén deltari massakreringen.
14 juni 300 armeniska ledare arresteras i Shabin-karahisar.
16 juni 3 500 armeniska män massarresteras i provinsen Sivas.
23 juni Massakrerningen av armenier, maroniter, nestorianer, katoliker och andra icke-muslimska invånare utförs på direkt order av Dr. Reshid, Diyarbekirs viceguvernör.
25 juni En dekret beordrar Trabizons 30 000 armenier att lämna staden inom fem dagar.
25 juni En dekret beodrar samtliga armenier i staden Samsun att lämna staden inom femton dagar.
26 juni En dekret beordrar samtliga armenier i Erzurum att lämna provinsen och bege sig till Syrien.
30 juni 3 000 armenier som har deporterats från staden Erzurum massakreras.
1 juli 2 000 armeniska soldater i den turkiska armén massakreras nära staden Kharpout.
1 juli Totalt 48 000 armenier från staden Sivas deporteras.
2 juli Dekret utfärdas för deporteringen av armenierna i Moush.
4 juli 2 000 armeniska soldater som tjänstgör i arbetsbataljoner mördas i Diyarbekir.
7 juli Manliga medlemmarna i 800 armeniska familjer i Kharpout mördas.
10 juli Ytterligare 2 700 personer mördas i staden Mardin.
11 juli Inrikesministeriet beordrar att armeniska byar ska bosättas med muslimska flyktingar.
12 juli Instruktioner om placeringen av armeniska föräldrarlösa barn i turkiska hem utfärdas.
13 juli Den heliga muslimska månaden Ramadan påbörjas, under vilken massakreringen och mördandet når sin kulmen och sprider sig till alla provinser i Turkiet.
28 juli Deporteringen av armeniska befolknignen i flera städer så som Aintab, Kilis, Adiaman m.m. startas.
12 augusti Krigsminister Enver rapporterar att 200 000 armenier har dödats till dags dato.
12 augusti Nära 200 000 armeniska deporterade rapporteras vara på väg in i öknen.
13 augusti Deporteringen av armenierna i Izmid (Izmit), Baghchejik (Bardizag), Bursa och Adabazar börjar.
13-17 augusti 15 000 fängslade armeniska intellektuella, politiska ledare och andra ledande personer som sitter i Sivas fängelse tas ut och mördas i 36 olika avrättningscentra i provinsen.
13 augusti Instruktioner om hur armeniska egendomen ska säljas och vart pengarna ska skickas utfärdas.
21 augusti En allmän order utfärdas för likvideringen av stängda armeniska affärer.
28 september Ett telegram förklarar att all armenisk egendom nu tillhör den turkiska staten.
4 oktober Inrikesministeriet avråder öppnandet av nya barnhem som kommer att förlänga föräldrarlösa armeniska barns liv.
7 oktober Antalet överlevande deporterade armenier anges vara minst 360 000 medan antalet döda uppges vara minst 800 000.
12 oktober Förbud mot giftermål med armeniska kvinnor utfärdas.
16 oktober Regeringen utfärdar immunitet för personer som deltagit i massakrerna mot armenier i Der Zor.
20 oktober 20 000 deporterade armenier från staden Ourfa och dess omgivning mördas på vägen.
25 oktober Inrikesministeriet kräver att man inom en vecka ska sammanställa dokument som bevisar armeniska befolkningens förräderi.
3 november Doktor Sachcht, en tysk militärläkare stationerad nära byn Der Zor, rapporterar att han har räknat 7 000 avskurna armeniska huvuden in Sabgha-distriktet när floden Eufrat.
5 november 150 000 armeniska deporterade rapporteras vara utspridda mellan Adana och Aleppo och på väg att korsa bergskedjan Amanos.
13 november 20 000 armeniska deporterade rapporteras finnas på väg från Hawran-distriktet i Trans-Jordanien. Den 15 november 1918 var endast 450 av dessa 20 000 rapporterade vara vid liv.
25 november Till dags dato uppges 500 000 armeniska deporterade ha passerat genom Bozanti (nordväst om Adana).
1 december Fälten runt byn Mamure (Mamura) rapoprteras vara nedskräpade av tusentals utsvultna armeniska lik.
4 december 10 000 armenier är deporterade från Konstantinopel medan man planerar deporeringen av ytterligare 70 000.
6 december Ett telegram skickas ut som instruerar att inga armenier ska lämnas levande i de östliga provinserna.
12 december 180 000 armeniska flyktingar som har nått Tiflis rapporteras vara i förfärlig nöd.
14 december Ett telegram instruerar om mördandet av armeniska präster.
15 december Ett telegram klargör att syftet med deporteringarna är utrotning.
16 december Instruktioner ges om att man ska sakta ner deporteringarna och skicka de deporterade ut till öknen.
25 december Order utfärdas om att deportera alla armeniska barn förutom de som inte längre kommer ihåg sina föräldrar.
29 december Utav 210 000 flyktingar som har anlänt till Kaukasus uppges 173 000 vara vid liv, medan 40 000 har dött som resultat av svält och sjukdomar.